Gökunge av Camilla Läckberg
Två fruktansvärda händelser, utan synbart samband, skakar Fjällbacka. En känd fotograf hittas brutalt mördad i sin utställningslokal. Henning Bauer, nobelpristagare i litteratur, drabbas av ett våldsamt dåd på den lilla ö där han håller till för att skriva den tionde delen i sin världsberömda romansvit. Patrik Hedström och kollegorna på Tanumshede polisstation kommer ingenvart med utredningen av fallen, samtidigt som Erica Falck gräver i ett tragiskt mord i 1980-talets Stockholm. Hon inser snart att det förflutnas trådar sträcker sig in i nutiden och att gamla synder lämnar långa skuggor efter sig.
Jag plockade upp den här elfte delen i Fjällbacka serien så fort den kom hem i brevlådan under bokrean, ändå känner jag mig lite vilsen i läsandet och får inte ihop alla detaljer från tidigare böcker. Å andra sidan kan det helt enkelt vara så att jag missat ett tidshopp i serien. Jag gillar ändå denna serie och mysteriet i Gökungen var riktigt intressant och spännande att läsa om.
Reflektioner jag haft under tiden jag läste:
Sida 27 Anna nämner Emelie? Hennes dotter heter väl Emma? 49 inte ett omnämnande av tragedin i häxan ännu...
Mellberg tillbaka? Inte läst något om att han försvunnit från polisen?
Tydligen har Patrik varit chef ... Undrar var jag missat det i häxan boken.
Mellberg stiger mer i mina ögon efter den här boken och hans förhållande med Rita är underbart att läsa om.
Massaker känns lite väl magstarkt efter den verkliga massakern i häxan boken... Eller verklig och verklig.
Läst av Jessica