En flicka som kallas Alice av Kristin Hannah
I den lilla staden Rian Valley händer sällan något - ända tills den dag då en liten flicka dyker upp från de djupa skogarna, undernärd, skräckslagen, aggressiv och omöjlig att få kontakt med. Trots sökning i alla polisregister över försvunna barn lyckas man inte fastställa flickans identitet. Myndigheterna vill låsa in henne på en institution tills man hittat någon anhörig.
Tills helt nyligen var Julia Cates en framstående barnpsykiatriker, men en skandal förstörde hennes karriär och medierna jagade henne. När hon får ett desperat telefonsamtal från sin syster, polischef i hemstaden uppe i nordvästra USA, tar hon chansen att slippa ifrån den plågsamma situationen i Los Angeles.
Rykten sprids snart om ”vargflickan” och den skandalomsusade psykiatern som tagit sig an henne och återigen ifrågasätts Julias kompetens. Men för Julia är ingenting viktigare än att rädda den lilla flickan, som hon kallar Alice, och som sakta, sakta börjar återvända till livet. Då uppträder plötsligt en man som säger sig vara far till barnet, en man som avtjänat straff för mord på sin hustru och dotter…
Första tanken när jag läste var att jag ville ha mer av bakgrunden med Julia och flickan Amber som varit hennes patient och gjort en skjutning i en kyrka. Men sedan fastnar jag i storyn om den lilla flickan som ingen vet var hon kommer ifrån och Ambers historia blir inte lika intressant, även om jag gärna läser mer om den också. Lite som med Vi måste prata om Kevin, jag vill ha mer djupgående känslor, ett svar på varför… Jag måste ju erkänna att den här är bättre i mina ögon än Kevin boken dock. Blev inte lika trött på huvudpersonerna här. Även om jag ofta himlar med ögonen både för Ellie och systern Julia så hoppas jag att de får den där kärleken de båda kräver. Önskar även att vi fick kliva in mer i förhållandet mellan föräldrarna och systrarna ur ett utomstående perspektiv, Cals till exempel, för att få se hur det verkligen var. Skulle gärna följa karaktärerna i boken lite djupare helt enkelt, men allt tolkas väl från egna erfarenheter och jag kände mig frustrerad över Julias förklaring om sin mor berättade för henne om äktenskapsproblem när hon var tonåring...
Det läskigaste med detta är väl alla historier som kommit fram under åren med försvunna barn som hållits gömda bland annat... Man vet att det kan hända på riktigt.
Det verkar som att handlingen utspelar sig i närheten av Forks där Twilight utspelade sig. Tycker det var lite komiskt med tanke på vargen...
En komplicerad historia att recensera och reflektera över men boken är riktigt bra och påminner mig om varför jag köper Kristin Hannahs böcker utan att se handlingen.
Läst av Jessica