Gatukatten Bob av James Bowen
Boken handlar som ni förstår av titeln om Bob, den röde hankatt som James Bowen hittar en dag i trapphuset till sin träningslägenhet i England. När han fann sin nye kamrat upptäckte han att kissen var skadad och han kunde inte glömma honom så han fick flytta in. James anade inte då vilken påverkan denna katt skulle ha på hans liv.
En del saker i boken ställde jag mig lite fundersam till som har haft en del röda katter, både hanar och honor, i mitt liv. Bowen skriver vid ett tillfälle i boken att han visste att just röda hankatter kan vara väldigt livliga, inget jag själv har hört men känner mig en aning tveksam till det uttalandet.
Tycker detta är ett tecken på en ganska bra skriven biografi över ett husdjur, inga överflödiga detaljer som man inte är särskilt intresserad av, bra så kallad röd tråd genom boken. Väldigt lättläst och boken kom ut medan katten Bob fortfarande levde livet så den slutar för ovanlighetens skull inte med sorgen över att förlora det djuret man läst om. Tydligen har det kommit en film baserad på boken som jag inte har sett.
För att meddela lite negativt så måste jag nog säga att jag inte riktigt kände mig så påverkad av den som av tidigare liknande böcker jag läst, kan ju bero på att katten överlever till skillnad från de andra som till exempel Marley och jag, bibliotekskatten Dewey. Om man jämför med boken om hästen Seabiscuit så var det inte lika mycket spänning, men han är ju en katt och ingen galopphäst. Som med de flesta andra böcker om husdjur undrade jag efter boken om Bob egentligen endast använts som en ursäkt för att få skriva sin egen memoar?
Jag har två till böcker om just denna katt men vi får se när jag plockar upp nästa Bob bok. Troligen när jag vill känna mer närvaro av våra gamla katter som inte längre finns, men nu vill jag läsa något annat.
Läst av Jessica